Nu är jag hemma. Har varit med älskling i stort sett hela dagen. Har njutit av varenda sekund med honom, som alltid. Men ja. Nu efteråt så känns det riktigt jobbigt faktiskt. Trodde inte att det skulle kännas såhär jobbigt som det gör. Det är nu först som jag inser hur mycket jag älskar Toni. Allt jag kan göra nu är att hoppas på att allting löser sig, för det vill jag verkligen. Åh gud, kan inte skriva mer, känner hur det bränns i ögonen, igen.. Skriver mer imorgon




Tack för alla månader jag har haft med dig.
Hoppas verkligen det blir mycket längre. Jag älskar dig!