Vaknade för ett tag sen, och gav upp. Jag har inte sovit bra på hela natten, utan har vaknat, somnat om, vaknat, somnat om. Så jobbigt.
Nu först har jag smält det tror jag. Det är tomt, så fuktansvärt tomt. Det är en pusselbit som saknas. Min enda pusselbit som kan göra mig hel, är inte nära mig, utan långt ifrån mig..